• Visa bildtext

    Verket "Kaffe utan dopp" en målning av Johan Erik Olsson "Lim-Johan" som visas i utställningen. Målningen var ämnad som en bröllopspresent till en flicka i en granngård i Kyan. Foto: Helena Bonnevier, Hallwylska museet/SHM.

Öppet idag 11:00 - 17:00

Utställning

22 mars 2024 - 12 januari 2025

Lim-Johan och den utomordentliga ärligheten

Konstnären Johan Erik Olsson (1865–1944), mer känd som Lim-Johan, räknas som en av våra främsta naivistiska konstnärer. Han föddes i Mackskalen i Hälsingland i samma trakt som familjen von Hallwyl drev skogsbruk. Skogen och omgivningarna i hans hemtrakter var en stor inspiration till hans finstämda konst.

Han får sitt stora genombrott först efter sin död, hans konst upptäcks av filosofie doktorn Philibert Humbla under sent 1940-tal. Det äktnaiva uttrycket ses som något genuint och oförvanskat i en alltmer konstruerad värld. I utställningen får besökaren ta del av Lim-Johans måleri, träsnideri och fotograferande.


En sann djurälskare

Efter att hans psykiska hälsa försämrats i trettioårsåldern är han under åtta år intagen på Upsala Asyl. Från den perioden finns en del träsniderier bevarade, som den liggande hunden som visas i utställningen. Han var en sann djurälskare och hans konstverk speglar de tama djurens lugna själ.


Hans inre drömvärld

Efter många påtryckningar från en vän fick han till slut lämna hospitalet och återvända till hembygden. Den första tiden efter hemkomsten flyttade han runt mellan olika gårdar. Efter en tid fick han en bit mark och kunde bygga sig en egen stuga. Där levde han till slutet av sitt liv. Trots sitt emellanåt förmörkade sinne drömde han om en stuga med tinnar och torn och önskade att stugan skulle vara vridbar och flytta sig efter solen. Det var i denna lilla stuga han kom att skapa de flesta av målningarna som visas i utställningen. I dessa målningar får vi ta del av hans rika inre drömvärld. Vissa målningar var han så fäst vid att han inte kunde släppa dem vidare, han skulle finputsa målningarna som han sa, som målningen ”Kaffe utan dopp”, som han aldrig skänkte.