• Visa bildtext

    Johan Thurfjell, Människa/Maskin, 2025. Courtesy Galerie Nordenhake Stockholm/Berlin/Mexico City. Foto: Carl Henrik Tillberg.

Utställning

05 oktober 2025 - 25 januari 2026

Johan Thurfjell - Den andra sidan

Johan Thurfjells konst leder rakt in i stora och små mysterier. Hans konst rör sig bekvämt mellan ytterligheter som dröm och vaka, liv och död, ljus och mörker. Det handlar inte om själva motsatserna utan snarare om passagerna mitt emellan – ett skymningsland, där definitionerna rämnar, tiden förseglas och där människor och andar glider in i varandras världar.

Den andra sidan är en fristående del i Johan Thurfjells trilogi om olika slags gränser. Efter premiären på Fullersta Gård under våren 2025 visas den i en ny version på Nordiska Akvarellmuseet. I denna installation, där självständiga konstverk samverkar med varandra, anknyter Thurfjell till sin fars sjukdom och hädanfärd. Vad händer när verkligheten suddas ut och minnena börjar blekna? Vad gör man av det tomrum som uppstår efter någon som inte finns där?

Fingerfärdighet genomsyrar Johan Thurfjells verk. Han målar, snickrar och snidar träskulpturer som genom mekaniska inslag utför enkla, upprepade rörelser. Hans skicklighet med papper och olika sortens pigment är omisskännlig. En vägg täcks med rader av tavelramar. Först osynliga motiv, som omsorgsfullt målades med kaffe, träder spöklikt fram. Den blåa gardinen, som på olika sätt återkommer, är i sig en symbolisk gräns. Ett par herrskor sticker ut och rör sig under ett draperi, som om någon gömde sig bakom det. Ljudet av ett ekollon, som oväntat faller ner i en metallhink, framkallar en rysning. Det visuella samspelar med det akustiska i en fantasieggande scenografi som besökare fyller med sin närvaro.

Mycket bygger på överraskningar och suggestionskraft. Stämningen är laddad, men ingenting känns hotfullt här. Ett stråk av mild humor, som en luftficka i allvarets djup, blir hos Thurfjell en försäkran om människans skenbara överlägsenhet över allt som kan ske. Vi står bland skuggorna i ögonhöjd med döden utan att behöva frukta den. Det finns ett slags vidunderlig tröst i det.