Utställning

Peter Köhler - I den djupaste natten

Svindlande vackert och smått otäckt – så skulle man kanske kunna sammanfatta det osammanfattbara i Peter Köhlers vidunderliga bildvärld. Det finns något hallucinatoriskt över hans skräckromantiska verk som från första ögonkastet trollbinder blicken.

Köhler inspireras av många företeelser. Högst på listan står folktro, det ockulta och esoterik. Viktiga är också litterära källor som gotiska berättelser av E.T. A. Hoffmann och Edgar Alla Poe.

Den fantasieggande utställningstiteln I den djupaste natten – ett uttryck som syftar på nattens mörkaste och kallaste stund – utgör ett ramverk. Varje bild är dock en värld i sin egen rätt. Vissa karaktärer återkommer. Vargar, ormar, fauner, häxor och liemannen möts i en sorts tarantella eller en karnevalisk dödsdans som påminner om jordelivets förgänglighet.

Arkitektoniska element som gåtfulla byggnader, dörrar och trappor skapar fascinerande rumsligheter. Växtligheten är en levande organism i sig. Betraktaren får helt enkelt navigera i myllrande scenerier på imaginära platser utan några kartor eller säkra koordinater.

Olika bildkonventioner blandas i ett virrvarr av detaljer som ibland hakar in i varandra och ibland flyter fritt. Det är nästan som om bilderna var ett resultat av en flödande automatisk skrift med okontrollerade händelsekedjor som avlöser varandra. Det finns ofantligt mycket att upptäcka i dessa scener där verklighetens ordning är satt ur spel. I detta häpnadsväckande organiserade kaos kan blicken förlora sig på livstid utan att någonsin ha det tråkigt.